Igår hade min farmor fyllt hela 104 år.

Det har redan gått 12 år sedan du lämnade oss. Även om jag tycker att det är sorgligt att du lämnat oss, så är jag ändå glad över att du lämnade oss med en massa glada och roliga minnen.

Jag kommer aldrig att glömma min farmor och hennes pigga humor. Det är (kanske) inte vanligt att en liten rulltig flicka på bara några år kan hitta en kompis i någon som är så pass mycket äldre - men det gjorde jag och jag saknar henne varje dag.

Jag skriver det här inlägget som en hyllning till en underbar människa som levde livet för stunden, som brydde sig om allt och alla. Jag är tacksam över att ha haft en så fin farmor och hoppas att hon finns med oss än idag i det vi gör!