kan jag inte riktigt förstå hur man kan göra så mot en vän?
Var det så att vi aldrig var riktiga vänner eller var det bara utåtsett som vi var det?

Med facit i hand känner jag att det fanns en viss avund, var det så att du ville att jag skulle känna likadant?
Det lyckades du aldrig med, det fick mig bara att tycka mer synd om dom andra inblandade.

Jag var glad över att vi var vänner men det försvann fortare än kvickt. Jag ska inte säga att jag är glad över det heller men på något vis känns det som om det var för det bästa. Jag tror aldrig att jag var den vännen till dig, som du var till mig..

Trots detta så hoppas jag fortfarande att du har det bra.



Nu ska jag snart iväg till jobbet men innan det kaffe och lite frulle.

Puss..*