Jag har förstått att jag måste blicka framåt. Jag måste börja någonstans och jag har valt att börja med mig själv. Nu låter det här som en början på ett negativt inlägg. Det är inte meningen, fortsätter ni att läsa kommer ni förstå.

Jag är glad över att ha fått möjligheten att göra det jag gör så pass mycket. Det är ju det jag har strävat efter i lite mer än 2 år. Det sitter fint, det kommer det antagligen göra hela tiden. I framtiden menar jag då.
Dock känner jag att jag har offrat ganska mycket redan som det är. Visst, det är inte så att jag är förlamad och inte kan göra något, men jag har nog aldrig insett att den ena överbelastningen kan överträffa den andra. Jag har också gnällt och tjatat ett bra tag. Det har jag tagit tag i nu.

Jag vill för mycket men vet inte i vilken ände jag ska börja. Så har jag nog alltid fungerat, titta bara på vad B har sagt till mig. Skrev om det tidigare i bloggen.
Men jag lever alltid efter: klaga inte om du inte försöker göra någonting åt det. Samt: lev som du lär.

Så det gör jag nu!

Jag vill att ni håller tummarna för mig. Jag har ett datum men jag vågar inte ta steget förrän jag vet att det blir av. Jag hoppas på hösten 2010.

Våren är i full blom, hm.. typ. Men jag och B åker snart och det ska bli så skönt! :)
Vi har inte haft så mycket tid den senaste tiden, jobbar om varandra. Så 3 dagar med min älskling ska bli så roligt. Det behöver vi!
Efterlängtad inflyttningsfest planeras.. Innan det gått 1 år i alla fall!

Min sommar kommer bli den bästa jag har haft på flera år!! :)
Jag kommer göra lite som jag vill, mina vänner kommer jag träffa, Lysekil, Göteborg, Grekland och Norrtälje är bara några ställen jag vill till. Eventuellt något ställe som jag för tillfället håller hemligt! ;)

Som ni märker jobbar mina tankeknölar. Så håll tummarna! Jag vill, jag vill, jag vill!! :)

Puss på er..*


Pussa..*