Jag läste precis ett blogginlägg som gjorde mig upprörd.

När jag såg förbättring blev jag glad och stolt. Utan uppmuntran kommer det inte gå bra. Så du gör det till vad du vill att det ska vara.

Om hon är glad, var glad för hennes skull. Stötta, om inte honom, så henne i alla fall.
Du skulle säkert inte blir så glad om du hamnade i samma situation och ingen stöttade dig!?
Det är ett stort steg bara det du beskrev nu!!

Jag kan säga att jag är efter såhär många år lika stolt som jag var den dagen beslutet togs hemma hos mig. Jag kommer alltid vara stolt, oavsätt vad framtiden har att ge. :)

Pusspuss..*