Hercule Poirot hamnade i en fridfull engelsk avkrok när han skulle utreda Mrs McGintys död.
Hans finsmakargom utsattes för ovanliga påfrestningar men också hans berömda grå celler. Att det i byns lummiga grönska dolde sig en mer förslagen brottsling än den man som redan dömts för rånmord verkade troligt. Men vittringen av det spår Poirot fick upp var långt ifrån färskt.
Det krävdes hans skarpsinniga slutledningskonst och skickliga överrumpligsteknik för att få den verkliga mordaren att träda fram.

Jag har alltid gillat deckare. Av alla slag. Speciellt böckerna skrivna av Agatha Christie. Dels för att jag på något sätt alltid lyckas misstänka någon och för att jag gillar att vara med i alla spekulationer.

Den här boken var nog en aning svår för mig. Kände aldrig att jag hade en misstänkt och slutet av boken var inte alls vad jag hade tänkt för början. För mig var den ganska långsökt.
Jag tycker att ni ska läsa boken, ni kanske hittar ledtrådar som jag missade.
Men jag ger inte boken mer än 2/5.